Social

Det går bra för Exit, han hade fått följa med på promenad med några andra lite äldre hundar och skött sig exemplariskt.
 
Man kan inte bli annat än stolt över killen. Han tar alt med en klackspark och det är inte mycket som verkar bekymra den grabben. Men jag längtar tills jag får gosa ner mig hos honom igen. 


resedags

Igår var vi och lämnade Exit till sina dagmammor. 
Deras Sheltie var genast fram och hälsade glatt medan Exit tog det varligt ibörjan, stod helt stilla och tog ingen ögonkontakt alls utan lät lillgrabben nosa igenom honom. Men det släppte fort med blygheten och inom kort var det Exit som for runt och ville ha igång leken och Damien ville lugna ner det hela, helt ombytta roller. 
 
Men de trivdes bra ihop, lekte hela tiden vi var där och dom klickade bra. Även om Exit vart lite för på så vi fick ta ner honom på jorden. Men det var ett tag sen han fick leka av sig med en kompis så inte helt konstigt egentligen att han avrt så exhalterad. 
Saknar honom så det värker och jag vet inte hur jag ska klara mig i 2 veckor utan honom. 
Men fick bild redan på kvällen på en totaldäckad Exit i hundbädden, han lär ha sovit gott inatt efter all lek och stoj. För honom är det nog rena lyckan denna tid, mer jobbigt för mig. 

Kloklippning

Vart första kloklippningen idag, absolut inga problem med det. 
När han såg tången började han genast vifta på svansen och ville snuffa igenom dem ordentligt. Han visste verkligen vad det var såg man och han hade inga problem med det trots det. Vi gick igenom alla tassar inom loppet av 2 minuter och då massa beröm under tiden och så pauser. 
 
Ska ta klippningen i samband med mysstunderna, det ska vara en stund av avkoppling och njutning för honom. Jag är glad och lättad att han är så lättsam med det. Alla hundar jag haft tidigare har det vart en viljekamp och tålamod. På en Malamute jag hade på foder tog det en vecka om jag hade tur att klippa alla 4 tassar, och då om han var på bra humör vilket han sällan var. 
Min förra hund tog det en timme och då med tonvis av mutningar, lek, och uppmaningar om att vara still och slappna av. Jag ångrar inte för en sek av vi bestämde oss för en valp istället för ännu en omplacering. 
 
 

Dan före doppardan

På söndag åker jag på semester i nordligaste norr. min lilla stora kille Exit kommer då vara i goda händer hos två goa tjejer jag känner och ha en lekkompis under tiden i form av en lite sheltie. Kommer bli riktigt bra och jag känner mig lugn att de kan ställa upp så pass. 
Att ta med honom på en 12h resa, upp till en familj med en del småbarn (han blir lätt blir stressad och osäker runt barn) samt att jag inte kommer kunna ta ut honom på så mycket kisspauser längst streckan kändes inte rätt mot honom. Men det gör ont i mammahjärtat att inte se honom på ett tag. Jag höll på att slitas sönder bara under en enda natt när jag jobbade och Exit var hemma med husse. Så får se hur mycket jag kommer ringa sönders dessa töser och fråga om honom. Men jag litar hårt på dem. 
 
Så uppdateringrna kommer att bli mindre ofta men jag ska ändå skriva ner det jag får veta om honom. Att se hur han själv mår är viktigt för mig även om husse kommer finnas med så vill jag inte han ska tro jag övergivit honom. 
Min vackra tappre gosse så jag kommer sakna dig. 
 
 

socialträning

Exit är en väldigt bra människokännare märkte jag idag på stan när vi strosade runt. Detta utan att jag gav honom någon "energi" om det så kände han instinktivt att vissa helt enkelt inte var något man skulle hälsa på. 
Tryggheten och kontakten som växer för varje vaken minut med denna grabb går inte att beskriva och som vanligt går det inte en enda dag utan att han visar en ny sida som tar mig med storm. 
 
att träna passivitet på allmäna ställen är nästan mer tvärt om. På tåg, i bilen, på bussen, stationen, på stan. Vart vi än är så slocknar han utan bekymmer, av hans drömmar att döma så är det inte någon ytlig sömn heller. Han har absolut inga problem med att slappna av vart han än är. 
Hemma är faktiskt svåraste stället att göra det. 
Men vi tar ett steg tillbaka, han visade tecken på överstimulans och det är aldrig bra. Men vi bor på landet och skillnaden till stan är väldigt stor. Så vi backar och börjar om. Har vi korta ärenden så kan han följa med tills han är redo att ta det stora klivet igen att integrera mer i stadslivet och vi jobbar vidare med att ta det lugn istället och lite vardagslydnad som han måste kunna. 
 
Vi måste även skaffa en våg till honom, det vore om inte bara intressant utan även en viktig del i hans utveckling kroppsligt att ha koll på vikten hans så han går upp som han ska. Bara genom dessa senaste 2 veckor kan man se hur mycket han växt och det känns lite som jag missar nått när jag inte kan ta vikten. 
 
 

Träningsframgångar

Idag testade jag lite att passivitetsträna honom utomhus för första gången. Jag tog det efter våran lite längre dagspromenad och lite utebus men det gick över förväntan. Han börjar få kläm på vad jag vill och detta är enda träningen jag faktiskt inte belönar med klicker samt godis. 
Men att han skulle kunna slappna av och "bara vara" utan större protester var mer än jag trodde han skulle när de var massa roliga löv som yrade runt, solen värmde och han var verkligen på ett av sina mer energiska humör. 
 
Började lite idag med "Stå" träning också. Det var lite klurigare och han försökte verkligen lista ut vad jag ville men vi har inte bråttom utan det kommer när det kommer, det är just nu bara väldigt bra hjärngympa och aktivering för honom men det märks att detta kommer ta lite längre tid. 
Tanken är att allt eftersom öka svårighetsgraden, även få in lite "cirkustrix" för hjärngympans skull och så sätt även öka kontakten oss emellan fram tills jag kan börja utbilda honom till terapi. Jag ser så himla mycket fram emot att se denna kille utvecklas. 
 
 

Matbyte

Vart mer bilfärd idag och han börjar kunna rutinerna. 
Nu är han inte lika skraj för bilen som i början, dock vart han lite åksjuk idag men han spydde lagomt efter vi precis parkerat. Men jag förstår honom, de var mycket rondeller, svängar och rödljus som till och med gör mig illamående. 
 
Medan sambon var inne och handlade så tog jag och Exit en promenad på gräsmattan brevid parkeringen, han var nyfiken, frammåt och busig. Helt avslappnad trots trafik och folk sm gick runt. 
 
Maten är det lite värre med, han har vart väldigt liten i maten och lite mager för jag ska finna det okej. Först tänkte jag det var pga flytten hit men det har inte blivit bättre. Men jag hittade igår på en sida från en av mina köpare att de börjat med Mush, fanns även att man kunde hämta gratisprover så jag tänkte det var värt ett försök. Sagt och gjort, idag var första gången han slickade skålen rent OCH kraffsade för att få mer av det efter att vi blandat i 2 st "köttbullar" 
Han verkligen tokälskade den maten. Så nu har vi fått igång aptiten igen med hästlängder och jag kan slappna av. 
 
 

Premiärtur på stan

Igår tog vi premiärturen på stan. Mest för att vi var rätt tvugna till det, dels behövde han ett bättre täcke, sen även måste lite ben införskaffas plus jag hade ärenden på stationen som måste göras. 
 
Vi tog först stationen där han var helt fantastisk. Han tyckte verkligen den var läskigt och skrämmande men ändå följde han med mig genom de läskiga automatiska dörrarna och in till allt stressat folk där han sen satte sig vid mina fötter och väntad eoch såg sig om lite. Inte alls kröp ihop eller stressad. Han gillade det inte men han var också nyfiken på det. 
Nästa stopp vart djuraffären, där han genast bestämde själv vilket ben han skulle ha, dock köpte vi en modell mindre då det han föredrog var 4ggr större än han själv. Kassörskan var helt faschinerad av hans färg, inte första gången vi får höra det. 
Sista stoppen för dagen vart Hööks för ett nytt täcke. Jag hade tankarna på annat håll när man hög någon skrika och man kollar upp, i full fart kommer en chihuahua mot en med en minimatte efter. Lille Exit och jag stannar och låter henne fånga in hunden. Exit bryr sig inte alls, bara stannar samtidigt som jag och kollar på cirkusen lite tills ordningen är återställd. 
När vi går förbi blir det ett himla liv då det är två hundar, båda skäller, kråmar och hoppar. Min stolthet växer när Exit bara traskar vidare, bryr sig inte mer än slänge nån blick på dem och berömmen haglar in även från personalen hur lugn och fin han är. Ännu mer beröm för färgen. 
När de med chihuahua börjat gå så blir han överröst med gos från kassörskan som tack ger han henne massa pussar tillbaka. lilla Exit stal deras stackars hjärtan och vi hittade även ett fint täcke åt han. 
 
 

Tillbakablick

Snart har han vart här i en hel vecka. Tiden har bara flygit iväg och han känns som han är helt sig själv nu också. Trots hans valpiga busighet, tokigheter och galenskap så är han också en otroligt lugn och klok valp. 
Han suger i sig allt man lär honom och på bara denna korta tid har vi kommit otroligt långt. Inte bara i att få in rutiner utan äve att han kan sitt i lugn och fin tappning (ibörjan ville han helst käka upp hela handen i sin iver) , ligg kan han också nästan flytande och framförallt det viktigaste, dvs passivitetsträningen som har han börjat fått kläm på. 
 
Än sålänge har jag bara tränat på passivitet inomhus men så fort han har lite mer koll på det så ska jag börja även utomhus där han är van, för att sen utöka till okända ställen. Allt för att få en trygg harmonisk hund. 
Hur viktigt detta är märker jag nu sen min förra hund som jag fick som 1åring hade dom aldrig övat detta med. Hon var otroligt uppstressad i allt, även hemma men framförallt nya miljöer hade hon svårt att få ro om hon nu ens fick det alls. Detta skapade ju mycket obehag för henne och nått så enkelt som att träna passivitet som valp hade hon sluppit allt det. 
Ett misstag jag inte kommer göra med denna lilla grabb. 
 
 

Sömn och kisseri

Första natten han sov helt igenom utan kisspauser. Jag hade som vanligt ställt klockan men när den ringde så ville han inte alls kliva upp för att gå ut. Så jag chansade och vänta till nästa ringning men samma där. 
När vi väl klev upp på morgonen så hade inga olyckor hänt heller. 
Nu ska vi bara se om det var nån engångstillfälle eller om det sker mer kvällar framöver. 
 
Träningen om rumsrenhet på dagarna går också framåt. Han är duktig att gå på tidningen oftast dom få gångerna vi inte riktigt är snabba nog med att hinna ut. Även när de vart lite för läskigt ute så kan de ske olyckor inne. Men vi går alltid på samma punkt när de ska göra ifrån sig sen efteråt så kan vi ta lite annan promenad.
Sakta men säkert undersöker vi området meter för meter. 
 
 

Lite gympa

Idag tränade vi lite sitt och ligg. 
Det var max nån minut eller två men hans iver att vilja lära sig och vara tillmötesgående är enastående. Han ville verkligen försöka klura ut vad det var jag var ute efter även om godiset smakade lite konstigt först tyckte han så var det riktigt gott i slutet. 

Han hajjade snabbt vad jag ville ha ut av honom ändå. Nu ska vi bara träna på att inte ha så bråttom in i allt, men först grunderna sen jobba på lite med dem. Lagom hjärngympa för några minuter åt gången. 

 

Ensamma

Första natten vi blir ensam. 
Lite skrämmande tanke men inget jag oroar mig för. Tröttheten är ett faktum efter att man gått ut väldigt konstant dygnet runt men det är inte för evigt och jag kommer göra det sålänge det krävs. 
Inatt kommer vi däremot bara gå ut en gång varannan timme tänkte jag. 
 
Han är en underbar individ, så följsam, lugn och stabil. Jag blir bara mer och mer förälskad i honom ju mer jag lär känna honom. Och det bästa av allt är att han är min

 
 
 

Första natten

Första natten gick förvånansvärt bra. Han sov i sin nya säng brevis min säng, lite orolig var han ibörjan och rastlös men han la sig snabbt till ro och somnade. 
Denna fantastiska varelse är så lugn i allt, som om han altid vart här flöt han in och är den mest sociala lilla killen jag mött. Han ska helst ligga så nära han kan i soffan som det bara går, helst sitta på en eller ha huvudet i knät. 
 
Jag gick ut en gång i timmen nu med honom under natten. Det hände en bajsolycka och en kissolycka men inte alls konstigt. Han var ändå duktig med att kissa varje gång vi gick ut. 
 
 
 
 

Hemkomsten

Äntligen är det dags att hämta hem den lilla nya faniljemedlemmen. 
Nervositeten, förväntningarna, upprymdheten är total. Det blir en resa ner till Skåne, en resa på drygt 5 timmar fram och tillbaka om man inte räknar med stoppen vi gjorde påvägen hem för att lillen skulle kissa. 
 
Men han var så duktig. Sov i min famn hela vägen, pep ingenting, skällde inget, kissade när vi gick ut sen somnade om direkt. Han var helt coollugn trots att det enbart var hans andra biltur i sitt korta liv. 
 
 
 
 
 
 
 

Allt om min American staffordshire terrier

RSS 2.0