Min snygging
Jag uppdaterar dåligt men vart semester, sjukdomar och renovering på g så fullt upp.
Här är senaste bilden på min snygging som bara blir stiligare för varje dag som går. Börjar få sig lite muskler nu också så han ser inte längre ut som en prinskorv på styltor.
Glädje
Glädjen är total för denna lilla grabb när snön kom fram igen.
Han for som en raket runt och energi utan dess like. Han brukar rusa runt men inte så här mycket och tokigt, det märks lätt hur mycket han gillar de vita landskapet.
Han for som en raket runt och energi utan dess like. Han brukar rusa runt men inte så här mycket och tokigt, det märks lätt hur mycket han gillar de vita landskapet.
Däremot måste jag nog inhandla även ett par boots till honom då han frös hiskeligt om tassarna efter en stund trots att de bara var -6 grader ute.
Eller så funderar jag på att göra ett par egna till honom, de kliar i mina fingrar att sy/sticka/pyssla fram nåt. Eller både och, tiden får utvisa helt enkelt. Men nåt måste fixas om vi ska kunna göra våra promenader sålänge de är minusgrader ute.
18 veckor
Tiden går fort när man har roligt. i 10 veckors tid har jag nu stått som ägare på denna fantastiska varelse men det känns som en evighet. Jag kan inte minnas ett liv utan honom och kan inte tänka mig ett liv utan honom heller.
Ett vintertäcke måste däremot inhandlas, även lite mer leksaker att massakera men det får bli en julklapp. Än så länge är det varmt ute och regntäcket räcker långt.
Vi här även börjat träna på "stå", det går snabbt undan och han kan nu 10 kommandon. Det är inte alltid enkelt att hålla igång hjärnan på honom när vissa saker sätter sig snabbt men roligt är det tycker vi båda och det är huvudsaken.
Vid 18 veckor väger han nu 14kg och tappat 8 tänder.
stora grabben
Grabben växer så det knakar. Idag väger han 12 kg på pricken. Hade nog sett nått kilo till på honom men energin är mer än matintaget så det är omöjligt att matcha in där. Men han är inte spinkig länge som innan.
Han är full av bus och personlighet. har nu även tappat 4st tänker och fler är på g att lossna.
igår var vi och tog lite sent hans andra vaccination. Han var överlycklig när veterinären kom ut, han var överlycklig när hon undersökte honom, han satt helt blickstilla när hon gjorde en snabb hälsokoll och han satt helt stilla och viftade på svansen när han fick sprutan.
Eftersom han var så duktig fick han två nya leksaker och två ben varav idag är den enbart en leksak och ett ben som lever.
igår var vi och tog lite sent hans andra vaccination. Han var överlycklig när veterinären kom ut, han var överlycklig när hon undersökte honom, han satt helt blickstilla när hon gjorde en snabb hälsokoll och han satt helt stilla och viftade på svansen när han fick sprutan.
Eftersom han var så duktig fick han två nya leksaker och två ben varav idag är den enbart en leksak och ett ben som lever.
Han kan nu komandona; Stanna, Sitt, Tassen, Stå (står på bakbenen), Hit/Kom, Backa, Ligg, Nej, Gå iväg
En bild när han precis massakerat ena leksaken
Hans ena öra står rakt upp så därav multitejpen på den. Även där bryr han sig inte de minsta när man tar bort det.
Social
Det går bra för Exit, han hade fått följa med på promenad med några andra lite äldre hundar och skött sig exemplariskt.
Man kan inte bli annat än stolt över killen. Han tar alt med en klackspark och det är inte mycket som verkar bekymra den grabben. Men jag längtar tills jag får gosa ner mig hos honom igen.
Dan före doppardan
På söndag åker jag på semester i nordligaste norr. min lilla stora kille Exit kommer då vara i goda händer hos två goa tjejer jag känner och ha en lekkompis under tiden i form av en lite sheltie. Kommer bli riktigt bra och jag känner mig lugn att de kan ställa upp så pass.
Att ta med honom på en 12h resa, upp till en familj med en del småbarn (han blir lätt blir stressad och osäker runt barn) samt att jag inte kommer kunna ta ut honom på så mycket kisspauser längst streckan kändes inte rätt mot honom. Men det gör ont i mammahjärtat att inte se honom på ett tag. Jag höll på att slitas sönder bara under en enda natt när jag jobbade och Exit var hemma med husse. Så får se hur mycket jag kommer ringa sönders dessa töser och fråga om honom. Men jag litar hårt på dem.
Att ta med honom på en 12h resa, upp till en familj med en del småbarn (han blir lätt blir stressad och osäker runt barn) samt att jag inte kommer kunna ta ut honom på så mycket kisspauser längst streckan kändes inte rätt mot honom. Men det gör ont i mammahjärtat att inte se honom på ett tag. Jag höll på att slitas sönder bara under en enda natt när jag jobbade och Exit var hemma med husse. Så får se hur mycket jag kommer ringa sönders dessa töser och fråga om honom. Men jag litar hårt på dem.
Så uppdateringrna kommer att bli mindre ofta men jag ska ändå skriva ner det jag får veta om honom. Att se hur han själv mår är viktigt för mig även om husse kommer finnas med så vill jag inte han ska tro jag övergivit honom.
Min vackra tappre gosse så jag kommer sakna dig.
Ensamma
Första natten vi blir ensam.
Lite skrämmande tanke men inget jag oroar mig för. Tröttheten är ett faktum efter att man gått ut väldigt konstant dygnet runt men det är inte för evigt och jag kommer göra det sålänge det krävs.
Lite skrämmande tanke men inget jag oroar mig för. Tröttheten är ett faktum efter att man gått ut väldigt konstant dygnet runt men det är inte för evigt och jag kommer göra det sålänge det krävs.
Inatt kommer vi däremot bara gå ut en gång varannan timme tänkte jag.
Han är en underbar individ, så följsam, lugn och stabil. Jag blir bara mer och mer förälskad i honom ju mer jag lär känna honom. Och det bästa av allt är att han är min
Hemkomsten
Äntligen är det dags att hämta hem den lilla nya faniljemedlemmen.
Nervositeten, förväntningarna, upprymdheten är total. Det blir en resa ner till Skåne, en resa på drygt 5 timmar fram och tillbaka om man inte räknar med stoppen vi gjorde påvägen hem för att lillen skulle kissa.
Nervositeten, förväntningarna, upprymdheten är total. Det blir en resa ner till Skåne, en resa på drygt 5 timmar fram och tillbaka om man inte räknar med stoppen vi gjorde påvägen hem för att lillen skulle kissa.
Men han var så duktig. Sov i min famn hela vägen, pep ingenting, skällde inget, kissade när vi gick ut sen somnade om direkt. Han var helt coollugn trots att det enbart var hans andra biltur i sitt korta liv.
