socialträning
Exit är en väldigt bra människokännare märkte jag idag på stan när vi strosade runt. Detta utan att jag gav honom någon "energi" om det så kände han instinktivt att vissa helt enkelt inte var något man skulle hälsa på.
Tryggheten och kontakten som växer för varje vaken minut med denna grabb går inte att beskriva och som vanligt går det inte en enda dag utan att han visar en ny sida som tar mig med storm.
att träna passivitet på allmäna ställen är nästan mer tvärt om. På tåg, i bilen, på bussen, stationen, på stan. Vart vi än är så slocknar han utan bekymmer, av hans drömmar att döma så är det inte någon ytlig sömn heller. Han har absolut inga problem med att slappna av vart han än är.
Hemma är faktiskt svåraste stället att göra det.
Hemma är faktiskt svåraste stället att göra det.
Men vi tar ett steg tillbaka, han visade tecken på överstimulans och det är aldrig bra. Men vi bor på landet och skillnaden till stan är väldigt stor. Så vi backar och börjar om. Har vi korta ärenden så kan han följa med tills han är redo att ta det stora klivet igen att integrera mer i stadslivet och vi jobbar vidare med att ta det lugn istället och lite vardagslydnad som han måste kunna.
Vi måste även skaffa en våg till honom, det vore om inte bara intressant utan även en viktig del i hans utveckling kroppsligt att ha koll på vikten hans så han går upp som han ska. Bara genom dessa senaste 2 veckor kan man se hur mycket han växt och det känns lite som jag missar nått när jag inte kan ta vikten.
Kommentarer
Trackback
